Blog Image

Indien 2008

Swindia project

swedenindia.org

World Aids Day

Januari Posted on Mon, February 23, 2009 00:16

Den skulle vara den 1a dec, men flyttades fram pga säkerhetsskäl då det var för nära inpå Bombay-grejen. Så den 6 dec ville Hans & Co att jag skulle fota deras konsert. Så det blev sista etappen på min Pune-vistelse…



Tadiwala Road

Januari Posted on Sun, February 22, 2009 23:34

Efter praktiken stannade jag i Pune. Jag fick hänga med Meera och hennes familj i slumområdet vid Tadiwala Road. I två dagar gick vi runt i området, hon presenterade mig för hennes vänner, berättade om området, vi fikade hos grannarna och vi gick runt deras shoppingområde. Allt det här skulle jag dokumentera med min kamera. Sista och tredje dagen stannade vi hemma hos henne och hennes familj. Där pysslade vi med grejer inför AIDS-dagen och, som lovat, ta familjebilder.

Det här är nog det coolaste fotoprojekt jag fått äran att göra hittills. Oändligt stort tack till Hans…

Här kommer ett urval.



Ok, vart var jag? Aine.

Januari Posted on Wed, January 14, 2009 15:53

Det ebbade ut lite där, brukar bli så när jag håller på att avsluta nåt. Iallafall, jag vet att jag skulle berätta om Aine, byn som vi åkte till. Det var ashäftigt att komma ut till landsbygden och få uppleva den sista pusselbiten till vad vi läst om. Vi fick bland annat dansa warli-dans, den som konsten kommer ur, (spiralmålning), hälsa på en av deras skolor med montessori-pedagogik och hälsa på en familj och stanna med dem över natten.
Det som var ascoolt var att det inte fanns någon talad kommunikation, den enda som skulle kunna engelska i familjen var skoltjejen som jag fick följa med hem, men hon kunde bara ett par ord som inte gick att sätta ihop till någon förståelse. Det var svårt, familjen fnissade och tyckte situationen var mycket märklig, de pratade med varandra och med mig och skrattade. Förvirringen var stor och en mindre paranoja höjde sig över mig och den lilla skrämda unge jag har i mig. Vad säger de, skrattar de ÅT mig? Vad har jag gjort, eller inte gjort, vad borde jag göra, etc etc… Tankarna snurrade på och jag gjorde mitt bästa att hantera förvirringen och blickarna, tills vi alla satt ner och några av barnen började sjunga, och ville sen att jag skulle sjunga nåt svenskt. Sådär höll vi på, sjöng för varann på olika språk. Spänningen släppte och vi skrattade med varann. Eftersom jag inte fattade ett ord av vad de sa, började jag känna en annan form av kommunikation, genom atmosfären, blickarna, sinnesstämningen i orden, tonen, kroppsrörelserna… Det var skitballt. En ny dimension i verkligheten, och jag kunde börja leka. Det slutade med att jag pratade hälften svenska och hälften engelska, och berättade historier om hur jag bodde ute på landet hos mormor i Polen och hur likt det kändes att vara och hälsa på hos dem. Jag berättade om landskap och vilka barn jag lekt med och hur min släkt skördade stora lass med potatis som vi körde til ladan med häst och vagn. Jag vetifan hur mycket de fattade men det känns som att de förstod budskapet iallafall… För konversationen höll på ett tag och vi lyckades totalt att skapa ett flöde i samförstånd.

Johanna bodde hos grannen. De hade gjort upp en eld mellan våra hus ungefär så vi gick ut och satt tillsammans och sjöng och pratade lite… Nu efteråt känns det helt surrealistiskt att berätta om det här, det känns helt overkligt. Iallafall, kvällen gick och jag gick tillbaka in till min familj och bambumattan jag skulle sova på. Den syns på bilden på mig inne i huset, jag sov där i hörnan vid väggen.

Jag lade mig ner där samtidigt som familjen. De lade ut fler bambumattor mitt på golvet där hela familjen samlades för att sova. Jag låg ihopkurad, vänd mot dem och kollade på proceduren… Barnen somnade ett efter ett, och mamman lade över filtar på dem. Typ gamla saronger och saris, en efter en tills det blev ett tillräckligt tjockt lager. Råttan fortsatte att krafsa på taket, samma ljud som jag frågat om tidigare på kvällen. Till slut låg hela familjen samlad och ihopkurad och somnade på golvet. Jag sov rätt bra förutom när jag vaknade av att jag frös, eller att kroppen gjorde ont för att det var så jävla hårt att sova på golvet.

Nångång runt kl 5 gick mamman och dottern upp. Jag vaknade och låg återigen ihopkurad och vänd mot dem, och slumrade varvat med att titta på vad de gjorde… Mamman gjorde upp den lilla elden i köket och dottern gick till den stora kranen för att hämta vatten. Jag satte mig upp och tittade ut genom dörren, det skulle precis börja bli ljust. Morgondimma, folk insvepta i filtar. Små eldar här och där, där människorna värmde sig kring. Jag tog min filt och gick ut också. Dottern var blöt i ansiktet efter att ha balanserat de stora krukorna på huvudet. Good morning!

Efter alla morgonmöten med barnen och familjerna, var det dags att gå tillbaka till skolan. Tjejerna tog med mig och Johanna på mitt livs coolaste morgonpromenad. Vi tog en omväg, genom byn… Många barn hakade på och av under promenaden, och vid det här laget var jag bara SÅ här och nu och bara tog in allt jag såg och upplevde. Folket, djuren, fälten, dofterna, känslorna… Ascoolt.



Still in Pune

December Posted on Fri, December 05, 2008 07:02

HepC-grejen hamnade i tidningen! De pratade ocksa om det pa presskonferansen – World Aids Day och nu ser det ut som att Pimpri kommer att fa beviljat program dar de kan ge ut nya sprutor. Fortsattning foljer…

Nu ar min kurs slut, alla har dragit utom jag och Johanna, vi aker bada at varsitt hall pa mandag. Nu fotar jag i slummen, helt sjukt overkligt projekt jag har fatt fixat till mig!

Laters!



Pimpri – Cashen

November Posted on Fri, November 28, 2008 14:29

Ok, sa har blev det med pengarna!

Jag pratade med Abbas och sa att jag hade samlat ihop 12,000 rupies som jag ville spendera pa Pimpri (vilket ar 6 manadsloner for valdigt manga). Forst ville han kopa klader till klienterna, men det kom ett lass sa det behovdes inte, dessutom hade han och Hans kommit pa en annan ide.
Forra veckan dog en av Abbas klienter i AIDS. De insag att de inte har status pa sina klienter och vet inte vad de behover for behandling pa dem. De har ingen rapport att visa regeringen sa de kan inte fa nagra pengar for det. Sa, pengarna skulle ga till HepatitC-test och HIV-test till 48 klienter. Det skulle ga pa nastan 10,000 rupies. (Det ar alltsa inkopspris for vad det kostar att gora proverna for Deep Griha som de hade samarbetat ihop). Kandes skumt eftersom vi ar polare, men de satte pa en valdigt respektfull vibb och invantade klartecken fran mig och jag kande mig som nan pampig donator, misplaced, det kanns ju inte sa ju… Det ar val sa de gor med sina sponsorer eller nat, automatiken slog in kanske… Iallafall. Jag fick folja med till Pimpri och sag hur ett team fran Deep Griha kom dit, en councellor som skulle informera och en sjuksyrra fran labbet som skulle ta proverna. Klienterna droppade in efter kallelse och lyssnade och tog prover i omgangar. Hela ganget roade sig nar syrran inte hittade venen och Anil, en 19-arig kille tog sprutan i egna hander och hamtade blodet pa egen hand, utan problem. Efterat var han nojd med sig sjalv och nickade i samforstand med mig nar de kallade honom ‘doktorn’ och ‘proffs’… Det hande flera ganger och grabbarna ryckte in och hjalpte varann att hitta venerna medan sjuksyrran snallt stod bredvid vantandes med bomullstussen att stoppa blodet med efterat. En helt vanlig dag pa jobbet?

De tyckte det var kul att jag fotade sa jag slapp skammas for att ta upp kameran vid konstiga tillfallen. Efterat drog Anil i mig och vi satte oss for att spela nat spel i lag mot tva andra snubbar. Kommunikationen utan ord flot pa (nat som jag utvecklade i Aine, inlagg kommer om det ocksa!) och jag tyckte det var kul att fa anvanda mig av min nyfunna egenskap och det funkar ju, sa jakla kul att forsta varann genom att bara kanna in den andra personen. Vi spelade nan form av bradspel som ar som biljard fast men liksom knuffar spelpjaserna med fingrarna in i hornhalen. De kande nog in ganska snabbt att jag var en dalig forlorare, men jag fick val bjuda pa det…! Jag insag ratt snabbt hur Anil forsta omgangen lade upp pjaserna mot min sida sa jag skulle ha latt att pricka nar det var min tur, sa javla sot! Vi snackade lite emellanat ocksa, jag svensk-engelska och de hindi eller maharati, whatever… Ingen fattade orden men vi skapade kanslan… Sa coolt att leka med verkligheten sadar!

Jag har fatt veta att av 38 testade ar 15 st HepC-positiva. Jag och Abbas kom fram till att han skulle ga med den och HIV-testa sig en och en pa sjukhuset dar det ar gratis istallet en annan gang, och istallet anvanda de pengarna till HepC-vaccin till de som ar negativa. Det skulle racka precis med de 12,000 om vi raknar med att 20 ar positiva av de totalt 48. Vi far se, vet inte an. Nu kommer de iallafall att fa en skriftlig rapport pa status pa deras klienter som de kan rycka i regeringen med. Att behandla 15-20 pers for Hepatit kostar tydligen ratt duktigt, med tanke pa den ekonomi de (inte) har. Ett nytt stort problem har uppdagats men de ar SA tacksamma att de kunnat ta reda pa det har… Sa tack vare ER som bidrog kan de nu ga vidare och de TACKAR DJUPT TILL ALLA.

Jag ska tillbaka till Pimpri innan jag drar harifran, har lovat att framkalla och ge dem foton sa de kan hanga upp dem pa sin foto-vagg, hoppas pa att fa veta mer…

Sa aterigen stort TACK till: Jonas T, Eriksson, Kristin G, Eira Moberg och Daniel B som tillsammans gav 1738 kr och gjorde detta mojligt!!!

1. Jag sitter mitt i o konverserar med en man som faktiskt kunde ett par ord engelska 😛
2. Grabbarna in action
3. Sjuksyrran lar sig by experience…?
4. Fan! Nu glomde jag vad han heter men han kan engelska och ar en valdigt trevlig och respektfull person som garna ville vara med pa bild…
5. En man som aven han garna ville vara med pa bild. Den stolthet och respekt infor sig sjalv och andra han visar upp fick mig att rysa.



Pimpribilder

November Posted on Fri, November 28, 2008 14:13

Har kommer bilderna fran forsta besoket.

1. Krishna, lagar maten pa stallet
2. Klienterna ville posa lite 😛
3. Pimpri, Centret utifran



Pimpri

November Posted on Wed, November 12, 2008 15:44

Hangde med Abbas till hans jobb igar. Inte riktigt som jag tankt mig, det var mest ett… skjul i slummen. Bilder kommer sen. Med ett bord dar en kvinna satt och delade ut typ Subutex (heter nat annat) som hon krossade med nan form av enkel mortel och hallde ut pa en bit tidningspapper som de fick halla pulvret till munnen ifran. Ena hornan var kok, en annan utfylld med mattor dar klienterna kunde sitta eller spela spel. De hade en hog med madrasser och filtar var pa G, coolt. Mannen som var inskrivna var manga ganger hemlosa och sov pa gatan eller tagstationen, men nu kunde de alltsa sova pa “centret”. Halften av mannen som hangde dar var ju uppenbart paverkade och jag undrade hur det gick med de som inte var det…? De har en ratt hog tolerans for sant dar, de far nagra dagar pa sig for aterfallen men sen borjar de ifragasatta ifall klienten verkligen vill sluta. Det kom en kille utan ett ben och bonade och bad for att fa bli inskriven utan resultat. Nykter var han inte. De sa att han hallt pa sadar i 2 ar, nar han inte hade pengar for en ny fix gick han dit for att fa subutex. Sen nagra dagar senare sa fort han far tag pa pengar sa drar han i sig heroinet igen… Och sa haller det tydligen pa. En annan snubbe kom fram till mig och visade upp sin spruta hangandes ur armen och forsokte tydligen forklara for mig att han var heroinmissbrukare fick jag veta sen. De kallade honom “drama queen”och skakade pa huvudet. Vid lunchen som de delar ut inne pa centret borjade de tjafsa om pengar, och skyllde pa varandra vem som varit i vems ficka… Vid lugna stunder satt halften och gungade fram och tillbaka, nan lade sig ner en svang. Han sa att han hade sovit daligt den natten och var saker pa att han skulle bli trodd. Alltsa alla de har intrycken, jag vet inte ens vart jag ska borja forsoka forsta. Hur arbetar de har? Det kanns som en niva helt bortom det jag sett innan. De ryckte in vid braken, gav mediciner, pratade och motiverade de som var nyktra… Jag ros faktiskt till en gang nar jag sag en nykter ung kille prata med Abbas. Manga av de har snubbarnas tankegangar gar ju bara hur de ska fa tag pa mer, de sager vadsomhelst och tjafsar med olika argument tills de inte haller langre, da byter de till nat helt annat som gar emot det foregaende. Som killen med ett ben, som han dessutom tydligen utnyttjar for sjalvomkan. De ar inte redo att sluta, anda sitter de dar pa centret. En tanke jag skams for slog mig… ” Fan om jag bodde har och det var mitt liv det de har, undrar jag ifall jag skulle vilja tillbaka till det livet…” Usch pa mig. Jag forstar dem, och sen tanker jag vidare pa hur det ser ut i Indien och sa blir det sa stort och ohanterligt. Och de har mannen ar sa langt borta, vart borjar man? Jag vet inte, jag har aldrig varit dar… Aterigen blir jag sa liten sa liten och forstar att jag inte fattar ett smack. Men vi hade kul, jag skulle ta kort pa kvinnan som arbetade dar och da vaknade snubbarna till och ville vara med pa bild, sa vi hade lite kul med kameran. Basta bilden ar nar de star, sitter och ligger uppradade som ett fotbollslag! Jag ska tillbaka dit och hanga lite till. Att se att det finns gladje att hitta dar gav mig hopp… Det gar att hitta ut. Men aterigen, det dar ar ju min upplevelse, en halvdag dar. Vad vet jag egentligen?

Vi ska iallfall kopa klader for insamlingspengarna. Klienterna har bara ett ombyte som de gar i. Jag och Abbas ska dra till nan second-handbutik och fixa begagnade klader, da blir det mer. Sa kan deras personliga hygien forbattras… Sen far vi se vidare.

Vi var pa Sahara ocksa, HIV/AIDS-centret. Det var lugnt dar… 21 inlagda, fick ga in i en ward med magra man med slangar runtomkring. Det slog mig nu att de var ju riktigt sjuka men efter att ha varit pa Pimpri var jag nog tomd pa att reagera… Kvinnornas ward fick jag inte ga in i for dar var det nan med TB. Pa nasta vaning satt nagra och tittade pa TV och nagra lagade mat. Thats it, jag var trott och vi drog och kakade.

Imorrn aker vi till Aine och ska hanga i en tribalvillage i 4 dagar.

Forresten, ar det nan som laser bloggen eller? Har ju inte fatt nan feedback pa aslange kanns det som! (Iallafall de senaste inlaggen sen Goa jue…) Nan dar? Ho hooo…



Missbrukare

November Posted on Mon, November 10, 2008 16:47

Juste. Det var ju det jag skulle spana pa igar nar jag skrev. Jo. Jag har funderat pa en sak. Nar vi snackar missbruk, innefattar det dels missbruk, och dels beroende. Men jag har inte varit med om hur det delas upp? Det ar liksom en och samma sak i manga olika diskussioner. Men det ar det ju inte. Man kan ju bruka eller missbruka en substans utan att vara beroende. Sen kan man val vara beroende utan att for den sakens skull missbruka, eller? Ta cigg till exempel. Folk ar ju beroende men lever sina liv helt normalt. Da ar det val inte ett missbruk utan ett bruk? Eller blir det missbruk bara for att man ar beroende? Vart gar gransen? Sen da… Beroende… Kroppsligt eller mentalt? Hur hanterar man de olika?

Vidare… Missbruk utan beroende ar val om nan tar nat och anvander det pa ett satt som det inte ar ammat for. Typ krossa somntabletter och kora upp i nasan for att sen inte alls sova? Men behover inte vara beroende for den sakens skull? Sen finns det val fall som kan definieras med bada, nagon som skjutit heroin i 20 ar, bott pa gatan och utfort kriminella handlingar och skramt vettet ur folk for sin egen (drog)vinnings skull, det skulle val jag kalla missbruk och beroende. Men anda, ar missbruket da av sjalva substansen eller av verkligheten runtomkring? Jag skulle ju kunna se att det kroppsliga beroendet gor att substansen blir ett nodvandigt behov och att det snarare da blir ett missbruk av verkligheten och manniskorna runtomkring for att komma at sitt behov. Alltsa jag kan bena i varje uttalande, vilken vag ar ratt? Alla? De har orden ar ju sa kraftfulla i sammanhanget och behover dissikeras.

Sen da. Allt partyknark som doseras ratt for att uppna den effekt som de ar till for? Blir det inte “bara” ett bruk om man bortser fran lagen? Lagen. Da kommer ju moralen in, och blir darfor missbruk. Alltsa, det har maste ju benas upp och navigeras i sa mycket mer an vad det gor. Just nu blir jag bara sa javla forvirrad av alla tankar som faller over mig. Och kanske lite skraj att paragrafryttarna ska kalla mig drogliberal. (Jag ska ju bli socialarbetare, far jag verkligen tycka emot lagen nar det galler sant har?) Fast, det kanske jag ar isafall, drogliberal? Ar det fel? Sa lange en substans brukas och inte vallar problem, vem ar jag att doma nagon och hytta med fingret? Sen att folja lagen ar en annan sak som ar en annan diskussion nagon annanstans an har.

Alltsa, jag ar langt ifran klar med mitt filosoferande om hur jag vill definiera det har for mig sjalv och hur jag ska navigera i det, sa sitter nan har nu och tycker saker sa JA, garna, skriv lite under kommentarer och hjalp mig i mitt brinnande sokande efter svar! smiley

Jag tycker bara att det ar sa javla synd att folk blir stamplade pa grund av alla de har substanserna som finns och jag tycker att ordet “missbrukare” missbrukas da det finns lika manga definitioner av hur en substans anvands som det finns manniskor som anvander dem.

Jag tanker inte sa har och ar har for att andra lagen och vill slappa drogerna fria, det ar ett helt annat issue och har inget att gora med det jag vill saga har. Jag funderar bara over hur manniskans syn pa substanser i Sverige ar, var det kommer ifran och hur tabu och stamplat det ar att anvanda (olagliga) substanser. Cigg och alkohol ar substanser som tillfor nagot till / berusar kroppen, precis som cannabis, opium, LSD, kokain, amfetamin, ecstacy, crack, heroin, benzo, lyckopiller och hostmedicin gor. Enda skillnaden ar typ av berusning (och vad lagen sager). Ska vi inte tanka en gang till innan vi super skallen av oss pa lordagen, ligger halvdoda bakis pa soffan pa sondagen och sen garvar pa mandagen pa jobbet at alla sjuka grejer vi gjorde pa fyllan bortsett fran minnesluckorna. (Eeeh… Missbruk?) Och sen laser Aftonbladet pa lunchen och forbannar de dar “javla knarkarna” som haller pa.

Det ar sa javla orattvist, mot de som faktiskt har problem i sitt liv genom droger, att dessutom behova skammas for det. For att lagen sager nagot, och folket bara oreflekterat haller med och domer med en suck; dessa missbrukare.

Javla hycklare!



« PreviousNext »