Blog Image

Indien 2008

Swindia project

swedenindia.org

Slutet gott… Och sen Goa.

Januari Posted on Mon, February 23, 2009 01:03

Sen, drog jag ner till Let Go och bara slappade fram tills den 7e Januari. Välförtjänt, om jag får säga det själv. Eller?

Nu är det den 23 februari och jag har varit hemma ett tag. Jag är himla ledsen att jag var dålig med avslutet på bloggen men det liksom blev bara inte av. När jag lämnade Pune var jag så trött i huvudet och allt som hette internet försvann ur verklighetsbilden i Goa.

Innan jag lägger ner att skriva tänker jag skapa en kategori till som heter “Efter resan…” Så att jag sakta men säkert kan ebba ut härifrån.

PUSS på er så länge! Jag lämnar er med lite bilder av Mitt Goa.

1. Utsikt från en filosofistund med mig själv på restaurangen Lucky Star bredvid Let Go.

2. Flitigt umgänge (?) med triben på Let Go. Min och Heddas hydda i bakgrunden.

3. Julafton! Råvarushopping på marknaden i Mapusa.

4. Julmatlagning i köket på Let Go.

5. Julaftonskväll och mysmiddag under stjärnorna, bredvid värmeljusen.

6. Strandpromenad i Aswem.

7. Vilostund efter en självterapeutisk djupandningssession på Let Go.

8. Naveens tribe 2008. Let Go, Aswem Beach, Goa, Indiaaaaa.

9. Min sista solnedgång i Goa. För denna gång…



World Aids Day

Januari Posted on Mon, February 23, 2009 00:16

Den skulle vara den 1a dec, men flyttades fram pga säkerhetsskäl då det var för nära inpå Bombay-grejen. Så den 6 dec ville Hans & Co att jag skulle fota deras konsert. Så det blev sista etappen på min Pune-vistelse…



Tadiwala Road

Januari Posted on Sun, February 22, 2009 23:34

Efter praktiken stannade jag i Pune. Jag fick hänga med Meera och hennes familj i slumområdet vid Tadiwala Road. I två dagar gick vi runt i området, hon presenterade mig för hennes vänner, berättade om området, vi fikade hos grannarna och vi gick runt deras shoppingområde. Allt det här skulle jag dokumentera med min kamera. Sista och tredje dagen stannade vi hemma hos henne och hennes familj. Där pysslade vi med grejer inför AIDS-dagen och, som lovat, ta familjebilder.

Det här är nog det coolaste fotoprojekt jag fått äran att göra hittills. Oändligt stort tack till Hans…

Här kommer ett urval.



Ok, vart var jag? Aine.

Januari Posted on Wed, January 14, 2009 15:53

Det ebbade ut lite där, brukar bli så när jag håller på att avsluta nåt. Iallafall, jag vet att jag skulle berätta om Aine, byn som vi åkte till. Det var ashäftigt att komma ut till landsbygden och få uppleva den sista pusselbiten till vad vi läst om. Vi fick bland annat dansa warli-dans, den som konsten kommer ur, (spiralmålning), hälsa på en av deras skolor med montessori-pedagogik och hälsa på en familj och stanna med dem över natten.
Det som var ascoolt var att det inte fanns någon talad kommunikation, den enda som skulle kunna engelska i familjen var skoltjejen som jag fick följa med hem, men hon kunde bara ett par ord som inte gick att sätta ihop till någon förståelse. Det var svårt, familjen fnissade och tyckte situationen var mycket märklig, de pratade med varandra och med mig och skrattade. Förvirringen var stor och en mindre paranoja höjde sig över mig och den lilla skrämda unge jag har i mig. Vad säger de, skrattar de ÅT mig? Vad har jag gjort, eller inte gjort, vad borde jag göra, etc etc… Tankarna snurrade på och jag gjorde mitt bästa att hantera förvirringen och blickarna, tills vi alla satt ner och några av barnen började sjunga, och ville sen att jag skulle sjunga nåt svenskt. Sådär höll vi på, sjöng för varann på olika språk. Spänningen släppte och vi skrattade med varann. Eftersom jag inte fattade ett ord av vad de sa, började jag känna en annan form av kommunikation, genom atmosfären, blickarna, sinnesstämningen i orden, tonen, kroppsrörelserna… Det var skitballt. En ny dimension i verkligheten, och jag kunde börja leka. Det slutade med att jag pratade hälften svenska och hälften engelska, och berättade historier om hur jag bodde ute på landet hos mormor i Polen och hur likt det kändes att vara och hälsa på hos dem. Jag berättade om landskap och vilka barn jag lekt med och hur min släkt skördade stora lass med potatis som vi körde til ladan med häst och vagn. Jag vetifan hur mycket de fattade men det känns som att de förstod budskapet iallafall… För konversationen höll på ett tag och vi lyckades totalt att skapa ett flöde i samförstånd.

Johanna bodde hos grannen. De hade gjort upp en eld mellan våra hus ungefär så vi gick ut och satt tillsammans och sjöng och pratade lite… Nu efteråt känns det helt surrealistiskt att berätta om det här, det känns helt overkligt. Iallafall, kvällen gick och jag gick tillbaka in till min familj och bambumattan jag skulle sova på. Den syns på bilden på mig inne i huset, jag sov där i hörnan vid väggen.

Jag lade mig ner där samtidigt som familjen. De lade ut fler bambumattor mitt på golvet där hela familjen samlades för att sova. Jag låg ihopkurad, vänd mot dem och kollade på proceduren… Barnen somnade ett efter ett, och mamman lade över filtar på dem. Typ gamla saronger och saris, en efter en tills det blev ett tillräckligt tjockt lager. Råttan fortsatte att krafsa på taket, samma ljud som jag frågat om tidigare på kvällen. Till slut låg hela familjen samlad och ihopkurad och somnade på golvet. Jag sov rätt bra förutom när jag vaknade av att jag frös, eller att kroppen gjorde ont för att det var så jävla hårt att sova på golvet.

Nångång runt kl 5 gick mamman och dottern upp. Jag vaknade och låg återigen ihopkurad och vänd mot dem, och slumrade varvat med att titta på vad de gjorde… Mamman gjorde upp den lilla elden i köket och dottern gick till den stora kranen för att hämta vatten. Jag satte mig upp och tittade ut genom dörren, det skulle precis börja bli ljust. Morgondimma, folk insvepta i filtar. Små eldar här och där, där människorna värmde sig kring. Jag tog min filt och gick ut också. Dottern var blöt i ansiktet efter att ha balanserat de stora krukorna på huvudet. Good morning!

Efter alla morgonmöten med barnen och familjerna, var det dags att gå tillbaka till skolan. Tjejerna tog med mig och Johanna på mitt livs coolaste morgonpromenad. Vi tog en omväg, genom byn… Många barn hakade på och av under promenaden, och vid det här laget var jag bara SÅ här och nu och bara tog in allt jag såg och upplevde. Folket, djuren, fälten, dofterna, känslorna… Ascoolt.