Aaaaaahh… Läste delar härur och inser hur försvenskad och “autopilotiserad” jag blivit med tiden, jämfört med hur jag var precis när jag kommit hem. Samtidigt så vaknar delar av mig till liv bara genom att bli påmind av min egen text.

Sådär. Nu pågår den absolut sista tentaperioden och därmed är en perfekt tid att göra saker såsom att väcka en 2 år gammal blogg till tillfälligt liv igen. Om 3 veckor tar jag examen och ger mig själv en gåva genom att åka tillbaka till Pune och Goa. En resa på 3 veckor den här gången. I Pune ska jag få träffa alla igen och uppdatera mig lite. Jag kommer ha en sjuk summa (ca 7000 spänn) med mig från min insamling som jag ska göra något bra utav tillsammans med Abbas och centret i Pimpri! Det har jag Kristin Jacobson, Edvard Raft och Johan Melin att tacka för. Utan er hade det inte varit möjligt. Vad det blir får jag och Abbas spåna fram när jag väl är därnere, så återkommer jag med stories sen!

Är det någon mer som fortfarande vill hjälpa till genom att bidra till insamlingen som numer går under namnet “Friends of Pimpri” så finns all info på den lilla hemsida jag snickrat ihop till ändamålet:

http://ajna.se/pimpri.html

Sen i Goa… vill jag bara andas. Och få bort så mycket samhälleligt brus som möjligt. Hitta reset-knappen… Och ta mig vidare därifrån. Igen.

Puss på er så länge!