När jag vaknade upp första morgonen efter att jag kommit hem, grät jag som ett litet barn. Min nya kombo Katta (ja, jag bytte hem genom mailkontakt medan jag var i Indien!) hade gått till jobbet och jag hade bara 4 väggar till sällskap. För första gången på aslänge. Fy fa an vilken skum känsla! Jag blev bara så otroligt ensam, nåt jag inte känt på många många år. TUR att Hedda skulle komma till stan till helgen. Eftersom det gått 1,5 månader nu så har jag återhämtat mig skapligt, men jag är ju definitivt MYCKET mer social än innan.

Nu vet jag inte vad jag ska göra med den här bloggen riktigt. Praktiken är ju över. Men det händer ju eftergrejer i min vardag kopplat till erfarenheten SWINDIA så jag får väl skriva av mig lite till, bra material till min slutreflektion till Bett om inte annat. Ebba ut, som sagt…

Hörni som har hängt med i höstas, TACK TACK TACK för alla kommentarer och inte minst bidragen till min insamling! Jag har faktiskt kollat statistiken för min blogg och det är ju många fler än vad jag trodde som skulle läsa, skitkul att se!

Shit nu är klockan efter halv 4 på natten och jag skulle ju plugga. Så går det, tar upp gamla grejer när det är dags att läsa nåt. Suck. Jag som ville skriva lite om hur fyrkantigt Sverige känns nu. Aja, jag återkommer.

Go’natt!

Hedda & mitt kära återseende i Norrköping efter allt vi delat… smileysmileysmileysmileysmileysmiley