Juste. Det var ju det jag skulle spana pa igar nar jag skrev. Jo. Jag har funderat pa en sak. Nar vi snackar missbruk, innefattar det dels missbruk, och dels beroende. Men jag har inte varit med om hur det delas upp? Det ar liksom en och samma sak i manga olika diskussioner. Men det ar det ju inte. Man kan ju bruka eller missbruka en substans utan att vara beroende. Sen kan man val vara beroende utan att for den sakens skull missbruka, eller? Ta cigg till exempel. Folk ar ju beroende men lever sina liv helt normalt. Da ar det val inte ett missbruk utan ett bruk? Eller blir det missbruk bara for att man ar beroende? Vart gar gransen? Sen da… Beroende… Kroppsligt eller mentalt? Hur hanterar man de olika?

Vidare… Missbruk utan beroende ar val om nan tar nat och anvander det pa ett satt som det inte ar ammat for. Typ krossa somntabletter och kora upp i nasan for att sen inte alls sova? Men behover inte vara beroende for den sakens skull? Sen finns det val fall som kan definieras med bada, nagon som skjutit heroin i 20 ar, bott pa gatan och utfort kriminella handlingar och skramt vettet ur folk for sin egen (drog)vinnings skull, det skulle val jag kalla missbruk och beroende. Men anda, ar missbruket da av sjalva substansen eller av verkligheten runtomkring? Jag skulle ju kunna se att det kroppsliga beroendet gor att substansen blir ett nodvandigt behov och att det snarare da blir ett missbruk av verkligheten och manniskorna runtomkring for att komma at sitt behov. Alltsa jag kan bena i varje uttalande, vilken vag ar ratt? Alla? De har orden ar ju sa kraftfulla i sammanhanget och behover dissikeras.

Sen da. Allt partyknark som doseras ratt for att uppna den effekt som de ar till for? Blir det inte “bara” ett bruk om man bortser fran lagen? Lagen. Da kommer ju moralen in, och blir darfor missbruk. Alltsa, det har maste ju benas upp och navigeras i sa mycket mer an vad det gor. Just nu blir jag bara sa javla forvirrad av alla tankar som faller over mig. Och kanske lite skraj att paragrafryttarna ska kalla mig drogliberal. (Jag ska ju bli socialarbetare, far jag verkligen tycka emot lagen nar det galler sant har?) Fast, det kanske jag ar isafall, drogliberal? Ar det fel? Sa lange en substans brukas och inte vallar problem, vem ar jag att doma nagon och hytta med fingret? Sen att folja lagen ar en annan sak som ar en annan diskussion nagon annanstans an har.

Alltsa, jag ar langt ifran klar med mitt filosoferande om hur jag vill definiera det har for mig sjalv och hur jag ska navigera i det, sa sitter nan har nu och tycker saker sa JA, garna, skriv lite under kommentarer och hjalp mig i mitt brinnande sokande efter svar! smiley

Jag tycker bara att det ar sa javla synd att folk blir stamplade pa grund av alla de har substanserna som finns och jag tycker att ordet “missbrukare” missbrukas da det finns lika manga definitioner av hur en substans anvands som det finns manniskor som anvander dem.

Jag tanker inte sa har och ar har for att andra lagen och vill slappa drogerna fria, det ar ett helt annat issue och har inget att gora med det jag vill saga har. Jag funderar bara over hur manniskans syn pa substanser i Sverige ar, var det kommer ifran och hur tabu och stamplat det ar att anvanda (olagliga) substanser. Cigg och alkohol ar substanser som tillfor nagot till / berusar kroppen, precis som cannabis, opium, LSD, kokain, amfetamin, ecstacy, crack, heroin, benzo, lyckopiller och hostmedicin gor. Enda skillnaden ar typ av berusning (och vad lagen sager). Ska vi inte tanka en gang till innan vi super skallen av oss pa lordagen, ligger halvdoda bakis pa soffan pa sondagen och sen garvar pa mandagen pa jobbet at alla sjuka grejer vi gjorde pa fyllan bortsett fran minnesluckorna. (Eeeh… Missbruk?) Och sen laser Aftonbladet pa lunchen och forbannar de dar “javla knarkarna” som haller pa.

Det ar sa javla orattvist, mot de som faktiskt har problem i sitt liv genom droger, att dessutom behova skammas for det. For att lagen sager nagot, och folket bara oreflekterat haller med och domer med en suck; dessa missbrukare.

Javla hycklare!