I Thane besokte vi ett ‘Mental Hospital’. Dar fick vi se elchocksbehandling pa schizofrena patienter. Alla var kladda i gront. Detta for att alla patienter skulle kanna sig likvardiga oavsett klasstillhorighet. Ungefar som i skolan har? Jaja. Pa sjukhuset fanns ett brett spektrum av mentala tillstand, allt fran depression till kronisk psykos.

Hur fan funkar elchocksterapi i Sverige?? Vad ar kriterierna for att fa det?? Har, om man ar agressiv eller sjalvmordsbenagen ar det bast att fa elchocker for att spara tiden som medicinerna skulle ta pa sig att verka. Jag fattade det som att substanserna i hjarnan liksom… skakas om, och balanseras till utgangslage. Adrenalin, serotinin, dopamin etc. For det ar de som ar i obalans pa olika satt nar nat inte ar som onskat. Men elchock for att en depressiv manniska som uttalat sjalvmordstankar inte ska ga och do innan antideppresiva medicinen borjat verka 20 dagar fram? Jag tanker… samtal? Kanske lagga in personen for overvakning i extrema fall? Att vilja do och att verkligen se till att gora det ar ratt tva olika saker, tycker jag. Dessutom vet de inte exakt vad som hander i hjarnan nar den far elen i sig. Men att det liksom nollstaller, omstaller substanserna och effekten kommer snabbare an medicineringen. Assa, jag har lite svart att smalta det har. Kanske for att jag fick se hur det verkligen ser ut, hur en ung kvinnas kropp holls fast for att inte rycka, hur hon hade en tygtrasa mellan tanderna. Hur de blotte bomullen pa de dar ‘horlurarna’ och satte pa hennes huvud med sladdar till en lada. Och sen, kroppens reaktion. Hur tarna och fingrarna krullade sig. Sen, nasta patient. Och nasta. Usch. Men vad vet jag. Det kanske ar jattebra. Jag kanske missade nat pa forelasningen om det har. Det gjorde jag sakert forresten. Men av det jag hann snappa upp sa har jag en klump i magen. Mest av hur verkligheten sag ut. Och jag kan inte lata bli att fundera over vad som egentligen hander i hjarnan, eftersom ‘no body really knows’. Tank om det, visst, jamstaller substanserna… Men tank om det hander nat mer? Tank om nat ‘balanseras ut’ som inte borde gora det? Tank om man elchockar bort nagot som inte syns men borde finnas dar? Nan form av mojlig vag till utveckling…?

Ah, jag lamnar amnet, for jag fattar anda ingenting. Jag blir bara sur. Jag far lasa mer om det nar jag kommer hem.

Sen, var jag, Hedda, Sabina och Emma F i Bhiwandi, en by utanfor Thane, och halsade pa Usain pa hans jobb. Usain ar Abbas polare som hjalpte oss med billigare boende i Thane an det hotell som erbjods for oss i gruppen. Visst, vi hade en 3-4 kackisar om dan som sprang runt bland vara grejer i badrummet och brevid sangarna, men vi gjorde en deal, vi och kackisarna. Vi ignorerar er, och ni ignorerar oss. Det gick bra. De kom aldrig upp i sangarna. Sa det var vart att bo for en tredjedel av priset i slutandan. Iallfall, tillbaks till Usain. Han jobbar pa Karuna Daycentre, ett stalle for avgiftning for missbrukare. Det var superhaftigt att vara dar, klienterna kunde ingen engelska men vi gjorde sa gott vi kunde for att kommunicera. Aterigen, sa tunga oden och sa odmjuka, sjukt BRA manniskor och stamningen var fylld med omsesidig respekt… Mer an vad man kan saga om folket pa gatorna som stirrar pa oss som om vi var aliens, minst. Vi hade sa kul och de ville verkligen att vi skulle komma tillbaka, sa vi gjorde det dagen efter, i sondags nar vi var klara i Thane. Emma F var sjuk sa hon akte med de andra direkt till Mumbai… Den har gangen hade vi kopt massa applen och sotsaker som vi bjod pa. Sen sa hade vi kopt en ryggsack med ett pennskrin fyllt med pennor och sa nagra skrivblock. En 13-arig kille fick det, som ar foraldralos och har bott pa gatan och sniffat lim. Nu bor han pa centret, och de planerar att skicka han till en skola i Delhi nasta manad. Den andra dagen stannade vi pa middag. Vi satt i ring, sjong till trummor och gitarr, och lekte. En boll gick runt ringen och nar trumman slutade lata fick den som hade bollen gora nagot. Sjunga, dansa, eller nat annat. Det har var forsta gangen i mitt liv, som jag bade sjunger alldeles sjalv, och dansar sjalv mitt i en ring bestaende av 20 man i alla mojliga olika aldrar. Jag kan ju for fan inga svenska sanger, sa det fick bli Tomas Ledins ‘Sommaren ar kort’. Varsta draget blev det. Sa javla coolt, begreppet man och kvinna (som ar sa uppdelat har) var eliminerat vi var bara varande manniskor i ett rum fyllt med skamt, skratt och andlos karlek!

Jag hyser stor respekt for de har mannen som gor ett sa stort jobb med sig sjalva, de ar sa sanna, djupa och AKTA manniskor. Annu en upplevelse jag ar otrolig tacksam for att jag fick erfara…

Nu ar jag i Mumbai. Jag traffade Klim igar! Vi har inte setts pa 5 ar, han fanns i mitt liv i Tokyo och vi har delat mycket kul / mindre kul grejer. Mycket har hant sen dess och vi satt och snackade manga timmar. Sa javla haftigt!! Totalitet aterigen dar tiden blandas och gor sin magi…