Har kommer en copy + paste fran minneskortet!

*****

Ligger
i sängen på hotellrummet i Thane (den 26e september) och skriver på Sabinas dator. Ok, svårt att
sammanfatta allt som hänt… Men höjdpukterna då. Cricket-finalen var grym.
Inte själva matchen alltså, utan hela dagen.

Efter
Deep Griha har jag snackat med Hans om att fota lite till projektet WakeUpPune.
Han kommer presentera mig för nån kvinna som är respekterad i och arbetar i
slumområdena och med HIV i Pune. Tillsammans med henne ska jag under en tid
följa henne på hennes jobb och möta klienter och människorna som bor i
områdena. Utan kamera. När jag lärt känna stället och de vant sig med min
närvaro så kommer jag att få ta med kameran, och skapa något på riktigt. Äkta
närvaro… När vi gick i ett av områdena sist kunde jag se lycka och närvaro
mitt i plåtskjulsområdet. De gjorde det bästa utifrån deras verklighet. Det är
det jag vill försöka fånga… Kärleken finns att hitta överallt. Bara man är
villig att se den. Sen ska de få en serie med bilder som de kommer använda till
utställningar och kanske en vykortsserie. Allt för att medvetandegöra och samla
in pengar till det som behövs. Jag är såå jävla glad att jag får den här
chansen! Hur var det vi sa… Det jag behöver kommer till mig. Får jag ändra
det till, det jag önskar kommer till mig..? Nu har inte det här hänt ännu, så
jag ska inte ropa hej innan jag är över ån. Eller hur det nu var.

Men
till och börja med ville Hans att jag skulle fota cricket-finalen. Inte för att
dokumentera den, det kunde han göra själv med sin pocketkamera sa han. För att
han ville se, vad jag ser. Cool anledning, först och främst. Först fick jag
prestationsångest såklart, men sen kom den klockrena tanken att han ju inte
vill se något annat än det jag ser, och då är det ju ganska lätt helt
plötsligt, att hämta min inspiration där jag har den och använda den till att
fota så som jag alltid fotar när jag gör det för mig själv. För då fångar jag
ju det jag ser och vill skapa. Helt plötsligt är jag lugn i mitt kritiska
tänkande om mina foton. Jag gör det jag gör och om jag gillar en bild så är det
ju så den ska se ut. Inget mer, inget mindre. Sjysst. Det här är från och med
nu mitt nya tankesätt och därmed säkerhet i mitt fotande.

Ok,
vidare. Cricket-finalen. I lördags (20 sept) var det dassigt väder men till slut fick jag
med mig Hedda och vi drog till cricket-planen. När vi väl kom fram så regnade
det som fan. Inget spelande. Folk var på väg därifrån och de packade ihop. Vi
hjälpte till, och… hamnade på Beer Garden. En tradition med det här gänget.
Hans tjej Gayatri, ett par volontärer och Abbas kom dit. Skönt gäng som fan! Vi
satt där hela dan tills jag och Hedda skulle på middagen på kvällen…

SÖNDAG 21 SEPT. Cricketfinal! Solen lyste, vädret var perfekt. Abbas kom och
hämtade mig på Law College road på förmiddan och vi drog dit på hans moppe
iklädda våra feta “HIV POSITIVE” -Tshirts. Jag knallade runt och
umgicks med folk och fotade. Människorna där, helt fantastiska. Vilka möten…
Jag pratade till exempel med en man som jobbar på ett av behandlingshemmen. Han
berättade sin historia, ‘bra’ bakgrund som han uttryckte det men hamnade i heroinmissbruk ‘iallafall’. I 23 år. Han
berättade hur han levt, sovit på gatan, vad hunger innebär för honom… och så
vidare. Helt otroligt möte. Jag kände mig helt bekväm och helt naturligt kom
min livshistoria och jag berättade om allt, mina första 5 år i Polen, flytten,
uppväxten, resorna… Vad som egentligen hände i Thailand, Japan… Allt. Helt sjukt,
människan jag träffat en enda gång, vet lika mycket om mig som kanske… 5 pers
totalt. ALLA delar av mig (och handlingar) som gjort mig till den jag är idag.
På en gång. Vilken cool, total känsla att starta en relation med helt öppna
kort, totalt odömande. Snarare med en ömsesidig respekt om varandras
livserfarenheter och vad man gjort med dem… Sen, så fick jag en sån häftig
känsla. Flera personer där runt matchen började påminna mig så starkt om andra
människor jag mött i livet som betytt mycket för mig. Tiden flöt ihop, allt blev ett. När
jag gick därifrån var jag i ett såå häfigt rus av närvaro, så nära känslan att
vara ett med universum… Insikten, flödet av att allt och alla kommer utifrån en och
samma energi och är bara olika hårda, mjuka, kantiga, runda, färgade former av
den blev totalt visualiserad.

Jo, just det. Cricketen. Den var kul att kolla på också.

Peace.

Blog Image