Blog Image

Indien 2008

Swindia project

swedenindia.org

Red Light District

September Posted on Wed, September 10, 2008 18:37

Sadar. Nu ar jag ikapp med de mailade inlaggen. Det har ar fran idag…

Vi besokte en NGO (non-governmental organisation), Eller snarare
en community-based organisation. Ett stalle for och delvis av
prostituerade (eller av numera ex-prostituerade). Ett stalle dar
kvinnorna kan sova, ata och lamna sina barn. Inte dagis, mer eller
mindre ge upp dem. For att barnen ska kunna acklimatisera sig i den nya
miljon bor mamman bara besoka dem en gang per vecka, eller tva.
Socialarbetarna dar berattade att det ar bra att fa bort barnen fran
bordellerna da det ar vanligt att medan mamman gor sitt jobb ovanpa
sangen far barnet ligga under sangen och vara tyst. Vi delades upp i
grupper och gick tre och tre runt red light-distriktet. Det var det
skitigaste red light-stalle jag nansin sett. Stort var det ocksa, langs
med flera olika gator. Pa vissa stallen var det platskjul uppstallda
med ett skynke for dorren. Om det var nedervaningen pa en riktig
byggnad sa var det verkligen ett SKABBIGT och asgammalt ruckel. Skit,
smuts och skrap overallt langs med gatorna… Stamningen var den samma
som pa andra stallen kandes det som, lite undergroundfeeling eller vad man ska saga
men vafan, det kanns som det finns en kansla av valfrihet pa alla de
stallena jag varit pa hittills (huruvida vi har ett val ar en hel diskussion i
sig), jag tanker mer pa hur de beter sig dar, de jobbar ju iallaffall,
visar sig och forsoker tjana pengar liksom, medan har kandes ingen frivillighet till att
salja nat. Jo, lite. Men minimalt med tjejer som visade upp sig. De
flesta bara… existerade. Men va fan vet jag egentligen. Om nat. Men
iallafall… en skitig kansla inifran och ut. Hela vagen. Vi blev lite
uttittade men det kandes som att de inte brydde sig sa mycket om oss
och snackade vidare med varandra. Vissa kvinnor var unga och sag inte
alls ut att vilja vara dar. Nar vi gick igenom transgatan fick vi hora
lite sjyssta lines iallafall. Hrm. Tillbaka pa en vanlig bordellgata
tittade vi in lite dar de hade oppnat skynket. Dar stod en aldre kvinna
och holl ett barn. Nar jag fragade en av volontarerna som gick med oss
sa berattade han att det gar inte att fa bort alla barn (som ofta ar
resultat av prostitutionen) fran bordellerna. Det var vanligt att de
fran 6 manaders alder inte bara fick bevittna allt som hande
runtomkring men ocksa blev valdtagna. Inte bara kvinnorna som blir utsatta for overgrepp emellanat alltsa. Nar vi kom tillbaka till
organisationen pa en pararellgata berattade de mer. Manga av kvinnorna
saljs till bordellerna for ca 50.000 rupies av pimpar, sina man,
familjer eller genom trafficking. Vad ar det, typ… 7000 kr? Tre liv for min bil, alltsa. Da blir de skyldiga hela summan till bordellen och far inte sin lon
forran skulden ar betald. De tjanar mellan 20 och 500 rupies per tjanst
beroende pa efterfragan och typ av tjanst (20 rupies ar… 3 kr?). Mat, klader, smink etc. laggs till pa skulden. Nar skulden ar
betald kan de fa jobba kvar och behalla 50% av det de tjanar. Kvinnor
kommer till organisationen och vill ut men det kan de inte hjalpa till
med, de har inte tillgang att ge dem en annan losning… En av
anledningarna till att de inte kan gora razzia tillsammans med polisen
ar att det inte gar att lita pa dem… Bakom manga bordeller star
maktfulla man bland annat fran polisen eller politikvarlden. En hopplos
korrupt situation men i den hjalper kvinnorna pa organisationen till med
empowerment och information om HIV och hur de ska skydda sig till
exempel… Att de har ett stalle att komma till dar de far sova ut,
lara sig att laga och ata ratt mat etc…

Sadar. Forsta erfarenheten och inlagget jag inte kan smalta. Bara fa ur mig genom text. Det enda som kommer ur mig just nu ar (som fran fangelset) funderingarna och slagen mot mig sjalv om vem tror jag att jag ar egentligen, och vad tror jag egentligen att jag vet och vad tror jag egentligen att jag kan astadkomma overhuvudtaget. Men jag har en forhoppning om att jag lar mig nat av den har verkligheten vi blir presenterade nar jag val kunnat smalta den och i framtiden satta den i proportion till det jag faktiskt kommer kunna astadkomma.

Men nu ar jag bara en obetydlig liten smurf, inte ens tre applen hog.



Om HIV. Och ett apple…

September Posted on Wed, September 10, 2008 18:09

Tisdag 9 september

Vi ar pa en HIV-inriktad organisation den har veckan. Deep Griha Society. En grym ide som de
har ar att lata oss (och de som vill) ga i T-shirts som det star med
stora bokstaver: HIV POSITIVE. Snacka om blickarna man far… Nu vet
jag hur det kanns att vara stamplad. Men som Johanna sa, jag kan ta av
T-shirten precis nar jag vill. Till skillnad mot de som ar stamplade, i
vilken form som helst egentligen, inte bara genom HIV-smittan. FI FAN. De gor ocksa ett underbart jobb med barnen, de verkar ma och ha det bra trots synen som finns har.

Nu nar vi kommit igang lite mer med besok och seminarier sa borjar
nagot handa i mig. Inte bara kritik mot allt jag ser. Jag undrar vad
som kommer ha hant nar praktiken ar over. Mycket hander efter pluggrejerna ocksa for den delen.

Idag hade vi matlada med oss. Jag at upp allt mitt forutom ett
apple som lag kvar i min vaska. Nar jag satt i Rickshan hem kom det
tiggare fram vid rodlysena som vanligt. Nej, sa jag som alltid, vi har
fatt ett kunskapsforsprang av Lakshmi att det inte hjalper att ge nagot anda,
jag skulle kunna ge bort allt jag har och inte fylla ett hal iallafall.
Jag sag en kille sittandes pa trottoaren med handen utstrackt. Han var
sa mager att han inte ens kunde ga. Skinn och ben, pa riktigt. Sant jag
bara sett pa TV. Jag kom pa att jag hade ett apple i vaskan som jag
inte ens behagat att ata upp, for jag pallade inte leta papperskorg
till skruttet efterat, typ. Lyset blev gront och rickshan akte vidare
med mig och mitt apple. Usch. Nan ska fa mitt apple. Sagt och gjort.
Vid nasta rodlyse, sitter ett gang pa en san dar stolpupphojning pa
gatan, ett litet barn ater en bit av en majskolv och den unga mamman tittar
pa. Ett par unga killar sitter dar ocksa. En liten kille,
lagstadiealder, ser mig och kommer fram och stracker fram sina hander och
ber om mat. Han Satter ihop fingrarna och for dem till munnen som om
han skulle ata nagot. Jag letade fram mitt apple och gav det till
honom. Responsen hade jag aldrig kunnat ana. Ogonblicket da han insag
vad han hade fatt, skedde en miniexplosion av energi, som skapade en
kedjereaktion till de andra. Sa fort de sag vad som skedde kande jag en
liten explosion hos dem ocksa, och en vag av utrop kom som om nan gjort
mal i en fotbollsmatch. Jag ryggade nastan tillbaka. Sen fattade jag.
Lillkillen sprang ivag och den unga kvinnan tittade pa mig vaenligt med
huvudet pa sned. Men uppgivet samtidigt. Hon (och jag – efterat),
fattade att lillkillen inte tankte dela med sig. Jag pekade at henne
att hon skulle saga till honom, och det gjorde hon, men
uppgivenheten fanns kvar som hon formedlade till mig. Nasta kille
sprang fram till mig och bad om mer, vadsomhelst. En chokladbit, sa
han. Sen pekade han pa mitt balte och syftade pa att pengar gar ocksa
bra. Han anvande sig av lilla tjejen med majsen, han tog hennes lilla
hand och strackte den mot mig. Jag hamnade tillbaka i mitt lage, dar
jag maste saga nej och gora dem besvikna. Och inse, att jag inte kan
fylla nagot hal. Det blev gront och jag akte vidare i Rickshan. Med en
javligt skum kansla i magen. Av ett apple jag aldrig at…

*****

Har ar en del av barnen pa organisationen som alskade att leka med oss och vara kameror. De fick mig att rocka med rockring! (Heter det sa..??) De sprang runt och ropade “didi, didi” efter oss hela tiden nar de ville ha uppmarksamhet. Det betyder storasyster. Saaa karleksfulla! Gullungar.

Blog Image



Staffan var en stalledrang

September Posted on Wed, September 10, 2008 18:06

Mandag 8 september

I lordags hade vi i hela gruppen en presentation om Sverige och var kultur. Nej, inte ett seminarium. Nejnej, inte ett diskussionsforum heller. Forelasning? Naaaae. En uppvisning skulle det vara!! Efter massa klippande och klistrande och manga kanslor fran lagstadiet spelade vi upp de fyra arstiderna. Vi var paskkarringar, dansade “sma grodorna” runt midsommarstangen, plockade blabar i skogen och hade algjakt. Och till sist en brakavslutning med ett fullt utrustat luciatag.

Ja, det ar sant. Det var till och med… Skitkul! Akademiskt? Jag vet inte.

Sen motte jag upp Tobbe pa German Bakery! Fan vad nice och fa traffa en van hemifran, en san som jag valt av alldeles egen vilja. (Ta inte illa upp roomies, ni ar underbara men ni fattar ocksa vad jag menar…) Han hade spelat pa en fest i Bombay och droppade forbi Pune over dan innan han drog vidare till Goa. Nar jag kom hem till lagenheten undrade alla vad som hade hant, jag sag sa fruktansvart nojd ut sa de. Mmm, energinivan var pa topp! Fet kram till dig, Toby! Jag fick ocksa traffa nagra av hans polare har som var assofta ocksa. Det var kul ocksa, att ha nagra andra att halsa pa nar man hanger vid Koreogon Park…

Igar gick jag och Hedda pa kvallsmeditationen… Audiotoriumet (den stora pyramiden pa Osho) var fylld med vitkladda manniskor. Nar vi gick in mottes vi av den coolaste kanslan, live musik och frigorande dans. Party! Asballt. Sen holl meditationen pa i 2 timmar. Jag gick darifran helt avslappnad och bara… existernade. Vi tog en te pa Bakeryt innan vi akte hem. Jag sov skont som fan den natten… Vaknade utan klocka morgonen efter. Ogonblicket innan jag vaknade, eller oppnade ogonen… Eller nanstans daremellan, blev jag medveten om mig sjalv och bara ett underbart behagligt tomrum i och runtomkring mig. I den stunden hade jag inte den blekaste om vart jag var och jag hade inte ens alternativa gissningar till tankar i huvudet. Nar jag blev medveten om det, skapades en nyfikenhet om vart jag var. Sa fort jag borjade oppna ogonen och sag det forsta som kom, dvs en del av tvattlinan med klader hangandes ovanfor mig, kom insikten blixtsnabbt om vilken verklighet som var runtomkring mig. SHIT vilket coolt uppvaknande…!

Blog Image



Yerwada Central Prizon

September Posted on Wed, September 10, 2008 17:58

Ok, nu ar bloggen uppe igen. Jag har under tiden skrivit av mig genom att maila till mig sjalv. Oerhort brilliant tankt av mig. Sa nu kan jag bara klistra in inlaggen i efterhand. Varsagoda.

Fredag 5 september

Igar var vi pa Yerwada Central Prison. One of the biggest in
Asia, a historical place built by the British. Varfor ar det sa
historiskt och viktigt? Gandhi var fangslad dar i omgangar och skrev
nagra av sina bocker dar. De hade gjort en “Gandhi Yard”, som ett
museum runtomkring cellen som var hans. Inget om att de har ett
fungerande koncept. Men de var stolta iallafall. 3000 interner, 100
pers i varje barack. Vi fick ga ett varv darinne och se bl.a sommeriet
och dar de lagar mat. Vi var omringade med vakter som gick med oss,
brunkladda militarliknande klader och en varsin trapinne med
metalltoppar. Internerna var nyfikna men vagade knappt kolla pa oss. An
mindre yppa ett ljud. Vad ar det om? Ute pa gatorna stirrar de ju hejdlost. Vad tror vi att vi gor dar egentligen? Sma vita flickor, vallade runt
av “respektingivande” vakter. Va? Visst, vi fick se hur det ser ut. Vad
hjalper det? Visst, materialistiskt ser det helt annorlunda ut jamfort
med Sverige, men hur stor betydelse har det egentligen mot vad som
hander med individen pa insidan? Och relationerna mellan interner och
anstallda, hur ar den? Jag vet ju ingenting, och for den delen har jag
inte en javla aning om hur det kanns i Sverige heller, sa jag kan inte
jamfora nat anda. Allvarligt sa hade det kants battre att fa se bilder
fran stallet och nan forelasning kanske. An hela det har padraget for oss sma varelser. Vad kan jag lara mig om hur de har det dar? Mer an
mina egna tankar och misstankar. Presentationen var en stolt
presentation av deras fangelse men utgangen var ju aterigen en
misstanke om att det ar nat som inte stammer. Jag har inte dar att
gora, repektlost mot de som bor och lever en del av sitt liv dar.

– Fast senare snackade jag med en snubbe som hangt dar i 5 dar (jag fragade inte varfor) och han berattade att det ar fest dar varje kvall, de har tillgang till allt darinne. Forutom brudar.

Var det darfor de var sa tysta och snalla nar vi var dar? Sa att vakterna skulle fortsatta forse dem med partyatteraljer? Som sagt… Jag har inte en javla aning. Om nat.